Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 oktober. Då anlände hans regementen och
brigader, och då bröt han upp mot Erfurt, tryckande
sista gången den bepröfvade vännens, Axel
Oxen-stjernas, hand. Denne begaf sig som konungens
fullmyndige legat tillbaka till södra Tyskland. Det
skulle icke dröja länge, förrän han skulle få det
sorgebudskap, som kostade honom hans första
sömnlösa natt.
På den sköna slätten ej långt från Erfurt
mönstrade konungen sin här, som utgjorde 12,000 man
till fot och 6,500 till häst. Men hela den svenska
krigsmakten, som då var spridd på olika ställen i
Tyskland, utgjorde öfver 100,000 man, hvaruti dock
icke kurfurstames af Sachsen och Brandenburg
krigsfolk är inbegripet. Gustaf Adolf hade beräknat att
här i Thüringen hafva samlad en styrka om 30,000,
men detta hans hopp slog fel, och sedan han
ytterligare lämnat besättningar i Weissenfels och
Naumburg, var hans hela styrka vid Lützen icke större
än omkring 18,000 man.
Det var om aftonen den 28 oktober, som
konungen nu höll sitt intåg i Erfurt. Hertig Wilhelm
af Weimar låg sjuk, och konungen besökte honom,
men red efter en stunds samtal upp till torget. Här
kom drottningen, den sköna Maria Eleonora, honom
till mötes med sina hoffruntimmer. Konungen sprang
af hästen och skyndade emot sin drottning, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
