Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häftighet och svarade med själfbeherskning:
»Monsieur de S:t Etienne, jag har meddelat den
allra-kristligaste konungen mina afsikter genom hans
sändebud och särskildt genom herr de Charnacé.
Jag känner därför bättre än ni konungens, eder
herres, åsikter, och jag räknar på hans vänskap samt
har anledning tro, att ni talar af nit för hertigen af
Bayern. Men ni må veta, att om konungen, eder
herre, skulle bryta förbundet med mig, så skall han ,
icke därmed förmå mig att taga ett steg tillbaka.
Jag har fört krig hela mitt lif, och jag har lärt mig
inse, att intet folk finnes, som är oöfvervinneligt.
Mia sak är rättvis, och jag har åtnjutit Guds
beskydd, särskildt i slaget vid Leipzig. Det är på
hans beskydd jag räknar ännu mer än på min egen
kraft. Jag är blott ett svagt verktyg, af hvilket
Gud betjenar sig för sina ändamål. Jag har ännu
icke förlorat mer än min hatt, som de kejserlige
togo i Preussen och skickade till Wallenstein. Jag
tänker, att de hafva fått betala den dyrt nog, och
att Tilly gärna skulle hafva sett, det jag haft min
hatt i behåll. Brister det något i betalningen, skall
Wallenstein väl kunna fylla den!»
Den 24 april bröt konungen upp, och sedan
han vunnit Bayern och befann sig i München, och
vägen till de kejserliga arfländerna och Wien stod
honom öppen, — kom åter ett fransyskt sändebud
till honom, för att å konung Ludvigs vägnar fråga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
