Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru långt han ämnade utsträcka sina eröfringar,
och hvar han ämnade stanna. »Så långt, som mina
fördelar fordra!» — blef konungens svar, och
därmed måste Frankrike låta sig nöja. Och på denna
fot förblef det sedan. Konungen tog väl emot
Frankrikes penningar, men han lät sig icke ledas
en hårsmån från hvad han ansåg bäst och nyttigast.
Så förblef det äfven efter hans död, tills det första
nederlaget, som drabbade Sverige, med ens
förändrade alla förhållanden.
Utrymmet tillåter ’oss icke att skildra all den
smälek, som svenske män då måste lida, till och
med af sådane (kurfursten af Sachsen), för hvilka
den svenske konungen haft allt ospardt, ända till
lifvet. Nog af, Sverige måste söka vinna ett
närmare förbund med Frankrike. Men nu var
Richelieu mindre böjd att lyssna till sådana förslag. Den,
som själf behöfde hjälp, kunde icke vara Frankrike
till någon hjälp. Det svenska sändebudet, som
skickades till Paris, kunde ingenting uträtta. Då beslöt
rikskansleren själf att begifva sig till Frankrike.
Med en svit af 200 personer anlände han i april
1635 till Compiégne, där franska hofvet då vistades,
och han blef emottagen med de största utmärkelser.
Dock hade den franske kardinalen svårt att i det
yttre tillstädja full jämlikhet åt Axel Oxenstjema.
Han gjorde det inom sig, det vet man — han
yttrade bland annat om honom, »att han var en out’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
