Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nung Christian IV var själf ombord. Han hade
da-game före midsommar hemkommit till Köpenhamn
från Nordsjön, där han tvungit den nyssnämnda i
Holland utrustade flottan att återvända, och hade
med hela sin ovanliga kraft, fast han nu närmade
sig sjuttiotalet, påskyndat de hemkomna skeppens
iståndsättande för att genast åter gå ut. »Jag vill
visa eftervärlden, att jag menat ärligt med mitt
fädernesland!» — sade han, då man sökte afråda
honom från öfverdrifna ansträngningar. I vår
historia har denne utmärkte konung fläckat sitt namn
genom det bekanta grofva svaret på Carl IX:s
utmaning. Det skrefs på morgonen af hans
lefnads-dag, då kraften och styrkan svällde inom honom.
Sedan dess hade mycket timat, mycket blifvit till
verklighet, som då ingen kunde drömma. Därtill
hörde Sveriges europeiska betydelse och något, som
för den gamle danske konungen, för hvars
inbillning medeltidsminnena om unionen spökat, var vida
viktigare — Sveriges betydelse såsom den
mäktigaste staten i norden. För Europa var detta redan
en afgjord sak; nu, i detta krig, skulle Danmark
själf komma att se det. Att kriget, att den
stundande sjödrabbningen gällde något sådant, det
före-sväfvade konung Christian, och därför erkände han
för världen, lika mycket som för sig själf, »att han
måste segra eller dö». För Danmark, sådant som
han ville hafva det, fanns icke något tredje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
