Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med seglen fyllda af en gynnande vind kom
den danska flottan styrande mot den svenska. Det
såg ut, som om lyckan ville gifva Christian
ersättning till sjös för hvad han förlorat till lands, där
Torstensson oemotståndligt tågat öfver gränsen och
nu spelade herre öfver halfön. Men Klas Fleming
å sin sida insåg nödvändigheten att genast i början
söka åstadkomma någon ändring i afseende på
flottornas läge till hvarandra i den förestående striden,
så att icke fienden skulle njuta hela fördelen af
vinden, och han verkställde därför en djärf vändning,
som fullkomligt lyckades. Han fick vinden för sig,
och så började striden.
Anförarne voro hvarandra fullt vuxna i mod
och tapperhet och själsnärvaro, och till följd däraf
måste striden blifva både långvarig och blodig.
Fyra gånger efter hvarandra drabbade flottorna
tillsammans. »Kong Christian stod ved höjen mast»,
hans herskarblick öfverflög striden, och hans stämma
ljöd genom kanondundret och stridsropen. Då kom
en svensk kula och träffade en kanonlavett strax
vid sidan af konungen. Lavetten krossades, men
kulan själf splittrades i och med detsamma, och
trä-och järnskärfvor flögo omkring. Af dem som
be-funno sig omkring konungen, sårades flere, tvenne
Ulfeldar dödades, och konungen själf fick hj mindre
än 23 större och mindre sår. En järnbit slog ut
det högra ögat och en annan träffade pannbenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
