Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därefter lågo amiralen och hans tjenare badande i
sitt blod på golfvet. Tj enaren var död, men på
amiralen var det venstra låret krossadt. Det var
den danska kulan, som, efter att hafva ett par
gånger liksom bugat sig för det svenska amiralskeppet,
hittade in i dess kajuta och tog bort en af tidens
ypperste svenske män. Bestörtningen blef stor och
allmän, ty en hvar såg det lika väl som amiralen
själf, sedan han återvunnit sansen, att han icke hade
många timmar qvar att lefva. Hastigt
sammankallade han då skeppsbefälet, och utnämnde Carl Gustaf
Wrangel till flottans befälhafvare. Underamiralerna
bådo själfva den tappre landtofliceren antaga det
erbjudna befälet, och Wrangel gaf den döende
Fleming det löftet att träda i hans ställe. Denne
beredde sig nu till döden och sade till sonen, Herman,
som gråtande stod vid hans sida: »Gråt icke, min
son! Jag dör som Danmarks fiende; låt se, att du
gör på samma sätt!»
Så dog den redlige Klas Fleming. Hans död
var den enda skada, som danskarne förmådde
åstadkomma, men det var skada nog! Och liksom
naturen blott väntat på den danska kula, som skulle
döda den svenske öfveramiralen, slog vinden
samma dag om och sprang öfver till vestlig. Så fort
Torstensson märkte detta, bröt han upp och
skyndade till Kiel, för att vara flottan behjälplig vid
utlöpandet. Under vägen mötte honom underrättelsen
Starbäck. Hist. Bilder. II.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
