Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det står eder fritt», inföll drottningen något
kallt, »att göra och låta, som eder bäst tyckes; jag
vill hvarken råda eder till eller ifrån. Dragen I
bort, så önskar jag eder lycka på resan! >
Därmed skildes de höga frändema den gången,
Carl med förtviflan i hjärtat. Och denna ökades
ännu mera, när han fick höra, att drottningen på
en jakt följande dagen endast talat om jämförelsevis
likgiltiga saker angående honom, och när han
dagen därefter fick ett besök af riksmarskalken grefve
Jakob De la Gardie. Denne omtalade, att
drottningen beklagade sig öfver hertigens allt för stora
hetta i afseende på eftersträfvandet af hennes hand,
äfvensom öfver hans envishet rörande utresan till
hären. Hon hade ofta förklarat, att hon, om
hertigen reste ut, icke vidare ville vara till något
förbunden och att hon då skulle hålla den bekända
saken (om giftermålet) för död. Nu droge hon i
betänkande att gifva något råd af fruktan, att hon
skulle beskyllas för att stå hertigens lycka i vägen.
Dessa underrättelser visade, att drottningen var
uppenbart missnöjd, och Carl vände sig åter till
biskop Johannes, för att genom honom söka blidka
Christina och framställa saken i sin rätta färg. Hon
förblef dock lika kall och obeveklig. »Quilibet suæ
fortunse faber» (En hvar är sin egen lyckas smed),
sade hon den välmenande biskopen, för hvilken det
snart syntes alldeles klart, både att drottningen af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
