Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skydde giftermålet, och att det var henne likgiltigt,
om hertigen reste ut eller stannade hemma.
Biskopen omtalade detta för Carl, »hvilket mig mäkta
perplext gjorde», skrifver han, och han beslöt att
ännu en gång själf tala med drottningen uti
biskopens närvaro mellan båda predikningarna på den
då infallande böndagen. Vid detta tillfälle ställdes
väl saken någorlunda till rätta. Hertigen beslöt att
afstå från resan, och drottningen mildrade något sina
hårda ord, men i hufvudsaken blef allt detsamma.
I slutet af december 1647 och de första dagarne
i januari 1648 sammanträffade åter Christina och
Carl, och giftermålsärendet kom åter på tal, men
hertigen fann därutinnan ingenting annat, än att
drottningen på det lifligaste försäkrade honom, att
hon icke skulle gifta sig med någon annan, utan
att först meddela sig med honom. Däremot blef
han i januari utnämnd till högste befälhafvare öfver
de svenska krigshärarne i Tyskland, en befattning,
som han mottog med mycken motvilja, seende
där-uti en källa till stora obehag för sig. Innan han
drog ut till Tyskland, egde ett märkligt samtal
rum mellan honom och Christina. Det var om
aftonen den 15 juni 1648, i närvaro af biskop Johan
och grefve Magnus Gabriel De la Gardie.
»Jag hafver låtit kalla eder till mig», sade
drottningen, »för att i dessa herrars närvaro och i Guds
åsyn betyga min afsikt och vilja med eder, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
