Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan vittnen, Totts värja sprang af, och Steinberg
frågade, »om han ville erkänna sig öfvervunnen».
Tott svarade icke, utan sprang sin motståndare på
lifvet, och en brottning uppstod, som fortsattes tills
båda voro uttröttade, då de öfverenskommo att
mötas, sedan Tott skaffat sig en ny värja. De blefvo
emellertid dessförinnan, som nämndt är, förlikte af
drottningen.
Följande året, 1653, blef Clas Tott riksråd, och
några dagar därefter »Grand-Capitaine» af gardet,
såsom det då kallades med en fransysk benämning,
motsvarande öfverste höfvitsman för kongl. maj:ts
hus- och liftrupper. Denna oerhörda framgång för
en tjugutre års yngling väckte, som begripligt är,
afund, och en utmaning följde af ännu en
drottningens gunstling, Christofer Delphicus v. Dohna.
Denna gången stred man till häst, och kämparne
voro äfven nu ensamme. Utmanaren kastades
slutligen ur sadeln. Clas Tott fortfor att stiga i
drottningens gunst.
Då drottningen detta år vistades på Jakobsdal
(nu Ulriksdal) — ett slott, som gunstlingen grefve
Magnus Gabriel De la Gardie detta år enligt ett af
Ekeblads bref skall hafva skänkt henne —, var Tott
den ende svensk, som egde tillträde till hennes
förtroligare sällskapskrets. Det var detta år på hösten,
som grefve Magnus Gabriel föll i en ohjälplig onåd
hos Christina. Med anledning däraf kommo den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
