Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallnes svåger hertig Adolf Johan och Clas Tott i en
häftig ordvexling, som slutade med en utmaning från
hertigen. Ett ilbud från drottningen kallade de båda
kämparne från själfva mötesplatsen till henne, då hon
förklarade sin önskan att bilägga tvisten, hvarföre
hon befallde hertigen att omfamna grefven. Adolf
Johan räckte med synbar köld handen åt Clas Tott,
men hotade vid bortgåendet, att grefven nog skulle
stå honom till svars. De blefvo emellertid sedan
af konung Carl Gustaf förlikte.
Men ännu hade icke grefve Clas stigit högt
nog. Arckenholtz berättar i detta afseende i sitt
arbete uMemoires concernent Christine Reine de Suede»
något som icke kan få namn af annat än ett
hugskott, ett infall hos denna drottning. Det var icke
fråga om mer eller mindre än att upphöja
gunstlingen till Sveriges konung. Christina började i
allmänna ordalag inför rådet tala om faran för riket,
ifall Carl Gustaf aflede utan arfvingar, hvarigenom
det skulle kunna hända, att riket återfölle i samma
villervalla, som man velat undvika genom
utväljandet af en ärffurste. Det var dessa omständigheter,
som förmådde henne att söka ett medel för att
betrygga riket för de olyckor, hvilka vanligen åtfölja
ett konungaval.
Måhända fruktade drottningen — säger
Arckenholtz — att i händelse af ett nytt val man skulle
sätta på tronen en furste, som stode i mindre för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
