Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville han gärna nedlägga både sin grefve- och sin
friherrekrona, och han hoppades, att hans barn skulle
söka göra sig nyttiga för fäderneslandet utan att
behöfva manas därtill af andrå belöningar, än äran
att hafva tjenat sitt fädernesland.
I detta yttrande förenade sig äfven grefve Per,
och där stod drottningen med sina håfvor, hvilka
för de allvarliga och manliga orden föllo till stoft
och blefvo värdelösa. Denne rikskansler, som
vägrade att emottaga furstevärdigheten, hade dock själf
i Tyskland bortgifvit furstendömen och värdigheter,
under det han i själfva verket kände sig stolt att
såsom svensk adelsman utöfva en sådan myndighet,
följande vid alla tillfällen den grundsats, som han
uttalade en gång i ett bref till den ifrågavarande
Clas Totts fader, hvilken bad rikskansleren förorda
sig till en belöning hos hertigen af Meklenburg.
»Anginge det min egen person», säger han, »så ville
jag akta mitt stånd i Sveriges rike så högt och
nobelt, att jag’ hvarken honom (hertigen af
Meklenburg) eller någon annan främmande för något
be-neficio skulle göra piig förbunden.»
Sålunda blefvo Christinas upphöjelseplaner för
gunstlingen, så väl den konungsliga, som den
hertigliga kronan, idel hugskott. Det blef icke mer
talan om hvarken det ena eller andra, men
drottningen liksom bröt sig fram till den flyktiga
njutningen att i sista stunden slösa med rikets medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
