Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståt följde den ene eller andre till det sista
hvilorummet, var det dock, kunde man säga, blott och
bart skuggan af hvad som varit, och vårdarne tala
ej annat än grafvarnas vanliga tal, att menniskan
är som ett blomster på marken, hvilket växer upp,
grönskar och dör.
Gömd och glömd slumrar Gustaf Vasas sonson
under kullen i björklunden vid Kaschenkas strand,
en liten flod, som flyter inom guvernementet Twer,
i sydlig riktning till Wolga. Det är den olycklige
Erik XIV:s olycklige son, som här hvilar. Han
dog i den lilla staden Kaschin här strax bredvid,
efter att hafva varit i all sin tid en ödets kastboll,
utan huld och utan skydd, i en värld, som endast
hade sin bittra kalk att bjuda honom. Ett hjärta,
endast ett, klappade för honom, — det var hans
moders, Katharina Månsdotters! Men hon nådde
honom icke; blott en enda gång fick hon trycka
den käre sonen till sitt hjärta; endast med sina
böner kunde hon följa honom, medan hon lefde sitt
tysta och undangömda lif på Liuxala. I ett var
han dock stor, denne flyktande, kringirrande
konungason, Hvilken till slut lefde som den ryske czarens
fånge, — i kärleken till sitt fosterland. Förföljd af
honom, som tog hans faders rike, och medan ännu
två, den ene efter den andre, af hans närmaste
frän-der bestego dess konungatron, afvisade han de mest
lysande anbud och vägrade strida mot sitt foster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
