Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land. Det är ett godt minne, som fläktar emot oss
från den bortgömda grafven vid Kaschenkas strand,
— ett minne, som visserligen icke talar till oss från
konung Johans, farbroderns, praktfulla
marmorsarkofag i Upsala domkyrka. Ärelystnaden brann
äf-ven hos honom, och den utlofvade konungakronans
glans måste desto mera hafva blänkt honom i
ögonen, som han kom ur de hårdaste umbärandens
mörker; men icke ett ögonblick tvekade han att
säga nej, fast han visste, att detta nej hade
fängelsets nesa till följd. — Utan tvifvel skall vid minnet
häraf hvarje svensk gärna instämma i de ord, som
skalden *) lägger i den sörjande drottning
Katharinas mun:
»I, kära björkar uti Kaschins lunder,
I, Sveriges ombud vid min Gustafs bädd,
beskuggen grafven, som sig gömt inunder,
beskydden torfvan, hvarmed den är klädd!
Och sen I till en främling ifrån norden,
bed honom trampa lätt den vigda jorden!»
I Krakaus och Warschaus katedraler gömmes
stoftet af en annan sonson till Gustaf Vasa,
Sigismund, och af dennes «öner. Med den yngre af dem,
Johan Casimir, utgick hans ätt i Polen. Denne
konungs lik hvilar i Warschau, men hans hjärta i
kyrkan S:t Germain des Prés i Paris, hvars abbot han
slutligen blef. Konungasonen Gustaf Erikssons
historia är, åtminstone till de allmänna dragen, täm-
•) Onkel Adam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
