Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt detta och därtill äran att hvila i kristenhetens
förnämsta kyrka förmår ej utplåna intrycket af den
tilldragelse, som basreliefen innehåller. Här
föreställes nämligen Christina inför påfvens legat och i
närvaro af tvenne österrikiske erkehertigar m. fl.
afsvära sin evangeliska trosbekännelse, hvilket skedde
i Innsbruck den 3 november 1655.
Allt ifrån den stund, då drottning Christina vid
sin bortresa från fäderneslandet hoppade ur sin vagn
vid svenska riksgränsen och sprang öfver den lilla
bäck, som skilde Halland från Skåne, med de
orden: »Ändteligen är jag fri; ändteligen har jag
sluppit från Sverige, dit jag hoppas aldrig mer behöfva
återvända!» — allt ifrån den stunden och tills hon
drog sin sista suck i påfvestaden, känner man föga
till mer än hufvuddragen i hennes historia, såsom
att hon reste till Frankrike och där lät döda sin
stallmästare Monaldeschi; att hon ett par gånger
besökte Sverige; att hon sökte blifva drottning i
Polen efter sin frände, Johan Casimir, o. s. v. Man
har så godt som glömt bort henne, och det måste
äfven medgifvas, att, om man undantager den
kärlek, som hon hyste för konster och vetenskaper, och
som brann oföränderlig hos henne till slutet, så är
det föga att om henne minnas. Yttrandet i den
gamla visan:
— Lika hvad di sa,
nog ha’ fröken vari’ bra,
men di narra na sta; —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
