Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är knappast att taga som ett uttryck för något
försonande minne i folkmedvetandet om henne. Hon
var så godt som förgäten i sitt fädernesland, medan
hon ännu lefde, och när hon dog, fälldes där ingen
tår af saknad. Det är icke heller vår mening att
här, om ock i korta drag, anföra hennes historia
4
för denna tid. Ett bortskämdt barn, nyckfull ända
till grymhet, glömsk af det namn, som hon egde
att uppbära, och till slut förgudande sig själf och
sin egen storhet ända till småaktighet, — sådan var
Christina eller Alexandra, hvilket namn hon antog
till den då regerande påfven Alexanders ära. För
en svensk, som har någon känsla för sitt folks stora
minnen, finnes det ingenting tillockande i denna
drottnings lefnad. Man betages endast af bitterhet
och sorg vid de många bevisen på hennes
förgätenhet af att vara svensk och Gustaf Adolfs dotter.
Vi vilja här blott teckna slutet af hennes dagar,
hennes sista steg till den graf, som påfven öfver
henne upprättade.
Det var år 168g. Carl XI satt lugn och trygg
och mäktig på den af Christina försmådda Sveriges
konungatron, och i Tyskland rasade det af Ludvig
XIV i Frankrike framkallade »tredje
plundrings-kriget». Men i sitt palats i Rom gick Christina,
nu mera en sextiotreårig gumma, omgifven af sina
konstsamlingar, bildstoder, skådepenningar, taflor,
böcker och handskrifter samt prydnader och kost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
