Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka, iklädd en präktig dräkt af silfverduk, prydd
med guldstickerier, som hon låtit förfärdiga efter
en ny och egen uppfinning. Det var ej nu mera
den lätta och lifliga drottningen, som på Stockholms
slott en gång beundrades och smickrades af all
världen ; det var en liten och fetlagd gumma med
sammansjunken mun och framskjuten underläpp.
Endast den höghvälfda pannan och näsan samt de stora,
genomträngande ögonen voro qvar och påminde om
hvad som fordom varit. I rummet hos henne var
en liten flicka, som för sin spådomskonst kallades
Sibyllan. Till henne vände sig drottningen, vid det
hon gick fram i rummet, och sade: »Säg mig, när
tror du, att jag ämnar begagna denna klädning?»
Flickein teg till en början, men sade slutligen, då
drottningen icke släppte henne med mindre: »Eders
majestät tänker innan kort blifva begrafven i denna
dräkt!» — »Du har rätt!» — återtog då
drottningen — »det var just det, hvarom jag gick och
drömde. Men vi måste lämna det i Guds hand.
Liksom alla andra, måste också jag en gång vandra
hädan.»
Så ingick året 1689, och den 9 april blef
drottningens dödsdag. När hon kände döden nalkas,
beredde hon sig på densamma med allvar och
ödmjukhet samt bad om påfvenS förlåtelse för de
häftiga uttryck, som hon tillåtit sig under de
föregående striderna med honom. Hon afsomnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
