Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barheter, — allt étt arf af hennes store fader och
af den svenska tapperheten. Om de hos henne
framkallade några minnen från hennes tidigare år,
om hon någon gång framför dem stått med tårar i
ögonen, såsom hon gjorde, när hon på sin utresa
från Sverige i Augsburg stannade framför det
träbord, hvilket där begagnats af hennes fader, — det
veta vi icke, men väl att hon nu mera var ifrigare
katolik än någonsin och äfven måhända frommare
och ödmjukare än förr. Man ser det i hennes bref
från slutet af hennes lefnad, där hon uttalar än sitt
missnöje med sig själf och önskar sig »icke guld,
ära eller herravälden, men däremot mera dygd och
goda gärningar»; än sin öfvertygelse, »att i denna
världen icke funnes någonting för henne att hoppas».
I samma bref yttrar hon följande om ett allvarligt
sinne vittnande tankar: »Världen fordrar penningar,
hvilken väg vi ock välja; det är blott i Guds
armar, vi utan blygsel kunna kasta oss, då vi äro
utblottade på allt. . . . Den säkraste tillfredsställelse
vinnes, då vi till Guds ära uppoffra allt jordiskt.
Detta måste i alla fall öfvergifvas, när vi en gång,
förr eller senare, varda hädankallade af döden.»
Hon hade sedan 1686 varit plågad af rosen och
haft svåra anfall af denna sjukdom så väl det nämnda
året som det nästföljande; men året 1688 förgick,
utan att sjukdomen gjort sig påmind. Julaftonen
detta år gick hon länge stillatigande fram och till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
