Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina i lärdom, men vida öfverträffade henne i
skönhet; dock var hon icke i det senare afseendet
jämförlig med Kerstin.
Aningen i qvinnans hjärta tränger ofta längre
än tänkarens skarpaste tanke. Här fanns i själfva
verket ingen anledning till oro, och mäster Petrus
log vänligt mot Kerstin, då han såg hennes kind
blekna; för honom var all anledning till misstro
otänkbar. Bondsonen och en hertiginna, en
förening dem emellan var ju lika omöjlig som att
prinsessan skulle kunna falla på den tanken att låta
infatta en gråsten i sitt guldarmband. Men för det
älskande hjärtat, som liksom låg naturen och
mensk-ligheten närmare, för Kerstins ögon förbleknade
den hertigliga kronan, hon tänkte blott på en ung
skön qvinna och en ung lika skön man, båda lika
begåfvade med snille och lärdom och förenade med
hvarandra därutinnan, och ur denna andliga
förening, huru lätt kunde icke en känsla af innerligare
art uppspira! Men det var blott för ett ögonblick
och helt dunkelt, som denna tankegång gjorde sig
gällande hos Kerstin.
»Du kan lita på Sven!» sade i detsamma
kyrkoherden och lade sin hand på jungfruns hufvud, och
vid dessa ord var oron försvunnen, den onda
aningen var liksom besvuren.
Lycklig och leende återvände Kerstin hem, och
hon kunde till och med lägga band på sin vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
