Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovilja, då herr Gerhard om aftonen kom ih till
fogdens, hvaröfver fader Erik blef synnerligen glad.
Men sedan den dagen fick ej Kerstin mera
något bref från Sven. Hennes kind blef allt
blekare och ögonen fördunklades ofta af tårar, och
mången, mången natt såg hon lifslefvande för sig den
undersköna hertiginnan, huru hon smilade för Sven,
och än togo tankarne den stråten, än den efter de
gamla sagorna, men oftast sjöng hon visan om
»ber-gakungens dotter», som satt ute med sin guldharpa
under de grönskande lindar och lockade den
jagande riddaren till sig.
»Det första slag hoh på guldharpan slog,
Så ljufligt det månde klinga,
De vilda djur i mark och skog
De glömde hvart de ville springa.
I styren väl de runor I
Det andra slag hon på guldharpan slog,
Så ljufligt det månde klinga,
Den lilla grå falk på qvisten satt
Han bredde ut sina vingar.
I styren väl de runor!
Det tredje slag hon på guldharpan slog,
, Så ljufligt det månde klinga,
Den lilla fisk i floden gick
Han glömde hvart han ville simma.
X styren väl de runor!
Här blomstrade äng, bär löfvades allt:
Det månde de runeslag vålla.
Riddar Tynne sin häst med sporren högg,
Xlan kunde honom mer ej hålla.
I styren väl de runor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
