Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bygden, vid fädernestugan, vid den gamla sagorika
sjön, och han såg sin ljufva mö liksom kasta ett
flor af underbart behag öfver den vackra taflan.
Musiken, säkert icke ämnad att beledsaga
tankarne på deras färd till så aflägsna bygder, var
smäktande och ljuf, men den saknade detta
vemodsfulla allvar, som utmärker den nordiska sången.
Svens ögon hvilade dock fortfarande på den
vackra blomman. I hennes kalk, där några klara
vattenpärlor glänste, tycktes hela hans tankevärld
ligga samlad. Den lilla blomman blef en ö midt i
världshafvet, med en dal, en sjö och en landtlig
kyrka mellan de skogbevuxna bergen, och månen
speglade sin skifva i insjöns vatten, och fåglar sjöngo
i furuskog, och vinkande på stranden stod en tärna
med ljusa lockar, men liljehvit var hennes kind och
sorgen skymde den klara blicken; — här stannade
hans tankar, blomman blef ett ansikte blott, ett
härligt, jungfruligt ansikte, men badadt i tårar, och vid
stjärnornas ljus var det som om blommans skära
rodnad bleknat bort.
Men allt härunder fortfor den ljufva musiken.
När den tystnade, var det bleka, men sköna
ansiktet borta, och blomman satt där åter med sina
vattenpärlor, till hälften gömd under de skuggande
bladen.
En suck steg upp ur mannens bröst.
Det var, som om den upprepats helt nära invid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
