Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annorlunda är det med söderns barn. Där rör
stormen upp allt från djupet ända igenom upp till
ytan. Maria är ett barn af sitt land och därför vill
hon, nej, hon måste tala öppet med er, hon kan
icke annorlunda.
»Den sång ni hörde nyss», fortsatte hon efter ett
ögonblicks tystnad, hvarunder hennes ögon ofrånvändt
blickat på mannen, »gjorde intryck på er, icke sannt?»
»Sången ... ja, ja, hertiginna, ett djupt intryck.
.. . Den förde, mig åter till ...»
»Den förde er åter till? . .. Hvart förde den er?»
»Till mitt hemland, till min faders stuga mellan
bergen, till sjön om hvilken jag talat med er, och
till kyrkan och . . .»
Han afbröt sig just som ordet Kerstin sväfvade
på hans läppar. Kanske ville han ej ohelga det
kära namnet, kanske kände han också inom sig,
att uttalandet af detta namn just nu skulle sårat
utan att gagna hvarken honom eller den sköna
ro-marinnan.
Med en blick, full af ömhet, fattade
hertiginnan hans hand, och glansen i dessa stora, blixtrande
ögon ökades till något oförklarligt, medan en tår
föll ned från de långa ögonhåren.
»Där voro också mina tankar»,, halfhviskade
hon, »och där ville de alltid, alltid vara.»
Sven såg svärmerskan in i ögonen, medan
mäktiga känslor rörde sig inom hans bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
