Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni lämnar mig, just när jag som bäst behöfver er?
Ett år ännu, mäster Sven, därom äro vi ju öfverens?»
Och det blef som drottningen ville. Ett år
ännu stannade Sven i Rom. Men huru hjärtat led
under detta år, huru oron och misstanken marterade
honom! Alla hans bref till hemmet blefvo
obesvarade, inga underrättelser anlände därifrån och tyst
som i en graf var det i det stora biblioteket, där
aldrig mer något vänligt öga mötte hans.
Hertiginnan hade lämnat drottning Alexandra.
Samma afton som Sven hade afsagt sig
kardinalsvärdigheten, hade han, vid han gick genom den
stora salen närmast intill biblioteket, mött
herti-ginnnan.
»Säg mig», hade hon sagt och fattat hans hand,
»säg mig, älskar ni verkligen denna flicka, som
blif-vit er beröfvad, ty ser ni, äfven jag tror på ett
svek under detta bref.»
»Ja», hade han svarat och tryckt hertiginnans
darrande hand.
Ett par dagar därefter hade hertiginnan
försvunnit. Hon hade rest till ett af sina gods, hette det.
0.
På Svanaholm var det tungt och dystert under
dessa år. Kerstin sörjde — hon var på väg att
sörja sig till döds, och i och med detsamma vär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
