Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, som om en höstdimma gjutit sig öfvér alla
förhållanden där. Men som åren gingo, blef herr
Gerhard allt enträgnare och bestämdare, och Erik fogde
allt medgörligare, och till slut, när allt hopp
tycktes vara ute och endast def fanns qvar att snart få
slumra i ro i den tysta mullen på kyrkogården,
hade Kerstin gifvit efter.
Det var sannt, det som hertiginnan berättade
för Sven om qvällen i Famesiska palatsets trädgård.
Man rustade sig till bröllop på Svanaholm. Erik
fogde var som ung på nytt, och herr Gerhard hade
redan allt i ordning att mottaga sin brud, då
Kerstin sjuknade.
Och sjukdomen var allvarsam. Mäster Petrus,
som tillkallades, skakade på hufvudet vid faderns
oroliga fråga, icke utan att han därvid kastade en
skarp vredeblick på herr Gerhard, som för tillfället
befann sig i rummet. Slutligen en afton, just som
solen var nedgången, bad Kerstin att få tala vid sin far
och herr Gerhard. De dröjde icke att infinna sig.
»Far», sade hon med en svag men melodisk
röst och räckte ut sin hand till gubben, »det ser
ut som denna sjukdomen skulle vara till döden, men
söij icke, jag går förut och I kommer efter . ..»
>Hm, flicka, hvad är det du säger», af bröt henne
Erik fogde, butter och tvär som vanligt, men han
kunde dock icke låta bli att föra rockärmen upp
öfver ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
