Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det går med mig huru som vår herre vill,
men om så skulle inträffa, vill jag säga, att jag
förlåter allt hvad menniskorna gjort mig, jag önskade
skiljas hädan med frid. En har jag haft kär öfver
allt på jorden, men han är långt borta i fjärran
land och har kanske redan glömt sin Kerstin ...»
»Sådant snack, jungfru Kerstin, var väl knappt
värdt att kalla mig och er far att afhöra», sade
härvid herr Gerhard, medan hans kalla, dystra ögon
nästan föraktfullt öfverforo den bleka flickan.
»Tala ej så strängt, herr Gerhard», återtog hon,
»fast kanske I har skäl därtill, ty jag handlade orätt,
då jag sade ja till ert frieri, och hade jag ej hoppats
så snart på förlossning, så hade det aldrig skett.»
I detsamma hördes ljudet af hästhofvar på
vägen upp till gården, och hundarne började skälla,
så att de båda männen sågo förvånade på
hvarandra. Dörren öppnades kort därefter, och en af
gårdspigorna vinkade åt herr Gerhard att komma ut.
Fadern satt fortfarande vid sin dotters säng.
»Ser I, far», sade hon, sedan de blifvit ensamma,
»jag har nog sett, huru herr Gerhard förmår allt
hvad han vill öfver er, men tag er till vara, det är
icke en redlig man, han för er på fall . . . och till
sist, lofva mig, när Sven kommer hem, att I ger
honom ett godt ord från Kerstin.»
Dessa ord gjorde ett intryck på fadern, sådant
som han knappast ville medgifva för sig själf. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
