Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slottet låg midt för dem, och i fönstren
tindrade ljus, ty drottning Christina hade helt
oförmo-dadt kommit till staden och med henne många unge
hofherrar, hvilka svärmat omkring gatorna under
dagens lopp, lättsinniga och lättfärdiga, utan försyn
hvarken för ålder eller kön, såsom tonen var i denna
drottnings hof.
Himlen bakom slottet liksom hela vestra
horisonten lyste röd, bebådande storm. I domkyrkan
ringde klockorna vid en likfärd. Det var makt och
förgänglighet, storhet och ringhet gent emot
hvarandra, och öfver båda spände himlen sitt ljusa blå.
De tre studenterna stodo en stund och
betraktade slottet och lyssnade till klockornas dofva,
högtidliga tonfall.
En suck pressade sig därvid fram öfver
Dry-sanders läppar. David lade långsamt sin hand på
hans axel och sökte se honom i ögonen, men han
vände sig bort.
»Menar du icke, jag ser dina tankar, Joel?»
sade han.
Joel skakade på hufvudet.
»Skall jag säga dig dem?»
En dyster, mörk, hopplös blick riktades på den
milde frågaren, som vänligt log, i det han ännu lät
handen hvila på vännens skuldra.
»Ditt sinne sträfvar uppåt, Joel», sade David,
»ja, jag vet icke, om ens slottet där borta står nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
