Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joel Drysander kunde icke annat än le vid den
fromme vännens tal.
»Så blir kanske ock denne min landsman en
stor man med tiden?» sade han, och slog Erik
Lin-deman på axeln.
»Det kan ock hända!» svarade David. »Hur
gammal är du, Erik?»
I
»Tjugu år!» svarade denne, något försagd att
så häftigt ryckas upp ur sina tankar.
Han hade hela tiden stått försänkt i
åskådningen af Vasaborgen, i hvars fönster man kunde se
dunkla skuggor röra sig, ju mer skymningen tilltog.
»Hvar har du haft dina tankar?» sporde den
milde David.
»Jag tänkte på honom, som byggde slottet»,
svarade Erik; »hvem kunde väl tro, när han irrade
omkring bland dalkarlarnes skogar, att han en gång
skulle sitta som konung i Sveriges rike? Så stod
ock konung Erik för mig i sin blodiga skrud, när
han vandrade omkring i gemaken där upp med de
grymma tankame sönderslitande sitt hjärta. . . . Det
var ju hans ättling, den sköne ädlingen, som vi sågo
med de andre ungherrarne på eftermiddagen?»
»Tala icke de olyckliga orden, Erik!» utbrast
Joel och höll handen för Eriks mun.
Och åter stodo den häftige studentens ögon i
brand, och hans kinder bleknade af vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
