Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joel tryckte sina vänners händer till, som han
trodde, ett kort afsked och lofvade att snart på sin
kammare lämna dem del af hvad ärkebiskopen kunde
hafva att säga honom, hvarpå han med snabba steg
skyndade efter den stele tjenaren, som redan
försvunnit under trädens skugga.
Ärkebiskop Lenæus var en man, som redan
närmade sig åttiotalet. Han hade innehaft
ärkebiskopsstolen sedan året före den westfaliska fredens
afslutande och var redan då närmare 74 år gammal,
så att mången trodde, att han icke länge skulle
bekläda sin höga värdighet. Men han innnehade
stolen i tjugutvå år, och har, af alla Svea rikes
ärkebiskopar, varit den som uppnått den högsta åldern.
Men detta oaktadt var han hvarken till själ
eller kropp någon utlefvad gubbe, utan uppfyllde
alla sitt ämbetes åligganden med full mannakraft.
Det var en man i den gamla stilen, enkel och
värdig, med kraftfulla anletsdrag, öfver hvilka känslan
af hans ansvarsfulla och heliga kall dragit en slöja
af djupt allvar med en lindrig anstrykning af vemod.
När Joel Drysander fördes in i hans rum, satt
han vid sitt arbetsbord, som belystes af ett enda
ljus. Han var sysselsatt med läsning och rörde sig
icke förr, än han läst till punkt.
Då vred han sig på stolen utåt rummet och
vinkade fram till sig den unge studenten, som han
vänligt räckte handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
