Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppåt slottet, medan knektarne fattade David och
förde honom till fängelset.»
I ögonblickets första uppbrusning, i synnerhet
när själen redan förut är satt i liflig rörelse, såsom
fallet nu var med Drysander, är man merendels
fallen för ytterligheter. Joel var fullkomligt
öfverty-gad om, att herr Clas’ sista stund var kommen och
.öfverväldigades helt och hållet af tanken på det öde,
som under denna förutsättning väntade hans vän.
Han fattade häftigt Eriks båda händer.
»Du skall skynda till ärkebiskopen», sade han,
»och säga honom allt. . . kanske skall han kunna
rädda David. Men i hvilket fall som helst, så skall
du göra allt, hör du det, Erik, jag besvär dig vid
vår vänskap, du skall göra allt för att hjelpa David
ur fängelset. . . . Ditt hufvud är rikt på utvägar!
Och när han så kan fly härifrån, så . . .»
Han tog upp en liten skinnpung, hvarur han
framdrog den lilla silfverpenningen, som var hans
enda minne från fädernehemmet. Han såg en stund
på myntet, men stack det därpå hastigt åter in i
sitt förvaringsrum och lämnade pungen åt Erik.
»Då skall du lämna honom denna», sade han,
»och bed honom däruti se, huru mycket jag är hans
vän, och huru mycket jag varit i stånd att göra för
honom, ehuru jag nu ej kan dröja ...»
»Och hvarföre?» sporde Erik mera med blicken
än med tydligt uttalade ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
