Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart utför backen gått ned åt staden. På bron
stodo några af hofherrame och bland dem Clas Tott.
När han vid skenet af facklorna, som ett par
knektar buro, fick se David, gick han fram till honom
och drog honom i kragen; men då David fattade
honom om armen för att afvärja den lek, som
tydligen skulle börja, slog den vilde ynglingen honom
i ansiktet, så att näsan sprang i blod. Då släppte
honom väl hen: Clas, men när David icke sade
något, så måtte detta hafva retat honom, ty han följde
efter, och de andra likaså, tills de kommo till
professor Loccenii port.
Där gick David in och drog Erik med sig, men
herr Clas var dem i hack och häl efter.
»Du behöfver ock en minnesbeta», ropade han
och slog efter mig», fortfor Erik att berätta, »och
han skulle hafva slagit mig till marken, om icke
David sträckt ut sin arm. ... Jag tror han eger
styrka som en jätte, om han blott vill använda den.
Men det var som att gjuta olja på elden, herr Clas
sprutade eld och lågor och kastade sig öfver David,
så jag trodde, att någon riktig olycka skulle ske.
David måste emellertid välja sig, och han gjorde
det med besked. Herr Clas föll och slog hufvudet
mot en sten ...»
»Han dog?» sporde Joel i andlös väntan.
»Jag kan det icke säga. Allt blef till en röra,
ur hvilken jag såg den dödsbleke herr Clas bäras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
