Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än blotta penningen — det var liksom hans hjärta
genomdallrats af något, liknande det löfte, som gafs
vännen, medan ännu hjärtat var ungt och brann för
allt högt och ädelt. Men denna hjärtats hviskning
tillfredsställdes af hvad han gjorde, förnuftet och
beräkningen gaf handlingen en vacker färg, som
förvillade. Samvetet hade under årens lopp blifvit för
väl ombonadt, för att dess stämma skulle kunna
bryta igenom och göra sig rätt hörd.
Det var naturligt, att både afund, ovilja och
harm skulle följa en så utomordentlig framgång,
helst som sättet, hvarpå den vunnits, var allmänt
bekant och föremål för tadel så väl man och man
emellan, som på riksdagarne.
Men mannen stod ännu säker och liksom
oåtkomlig för anfallen. Han hörde till »det nya» eller
»nya Sverige», till männen, som kommit sig upp
under stormaktstiden i och med det pfalziska huset,
och redan detta gaf honom ett betydligt öfvertag.
Därtill köm den omständigheten, att han hade vid
konungens sida en mäktig försvarare i sin gamle
vän från Upsala, Erik Lindeman, smedsonen från
Vadstena, som likt honom själf stigit oafbrutet och
högt, samt nu var grefve och konungens förklarade
gunstling under namn af Lindskiöld.
David stod qvar i dalens skugga, han var blott
en fattig kaplan i en församling i sin aflägsna
hembygd. Men så hade han också qvar hela sitt varma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
