Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rika hjärta, lika öppet som fordom för både glädje
och sorg, delande i sann ödmjukhet så väl den ena
som den andra, där hans samvete sade honom, att
de voro en glädje i eller sorg efter Guds sinne. Det
var hans hjärta, som gifvit honom mod att med de
stränga orden träda inför den mäktige mannen. Men
för hans blickar föll det rik?., guldprydda omhöljet
bort, han såg endast vännen och ville rädda honom
undan den storm, som han visste skulle komma,
rädda hans hjärta ur den vida större faran, att
alldeles förhårdna under rikedomen och äran.
Därföre stod han så lugn inför den vrede, som
samlade sig under Joel Gripenstjernas sammandragna
ögonbryn.
»Du har rätt, Joel», sade han, »det har fordrats
mod att så uppträda inför dig, som jag har gjort,
men jag vore icke din vän, om jag icke sökte rädda
dig, när jag såge dig i fara.»
»Fara?» utbrast Gripenstjerna, och rösten
dallrade mellan harm och fruktan.
»Ja, fara, både timlig och evig», genmälde
David, »eller förstår du då icke, att en räkenskapsdag
stundar både i det ena och det andra afseendet?»
»Jag har min konungs bref!» blef Joels svar.
Och han hade knappt uttalat ordet, förr än en
betjent inträdde med några bref på en silfverbricka.
Joel kastade en flyktig blick på dem, men varseblef
därvid tvenne, hvilka han genast tog och läste. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
