Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordra. Se, därföre är din rikedom orättfången, och
talet därom sorlar genom gator och gränder, ehuru
ännu ingen vågat framföra det till dig. Jag har
vågat, emedan jag trodde mig känna dig bättre än
den stora mängden, jag har vågat det på grund af
det ungdomsminne, som är gemensamt för oss båda,
och på grund däraf, att jag älskar dig själf, icke
den rike mannen.»
Joel Gripenstjerna försjönk i tankar. De
bleknade minnena från fordom trädde fram ur sitt
dunkel, allt som vännen talade, och de sågo honom så
rakt och så fritt i ögonen, som barnen se, hvilka
icke veta någon fruktan. Men det var blott ett
ögonblick.
De veknade dragen förhårdnade åter, och
blicken blef kall och skarp.
»Du har vågat mycket, David», sade han med
afmätt röst, »men jag förlåter dig för vår forna
vänskaps skull. Du må gå lika fritt som du kommit.
Men du kan i förbigående säga den sorlande
mängden i gatorna och gränderna,, att Joel Gripenstjerna
litar mera på sin konungs ord och bref, än på
vindkasten i dess hjärnor. Farväl, min vän . . . farväl!»
Och med högdraget hufvud lämnade han rummet.
David stod qvar och såg efter honom, och det
milda leendet skiftade i djupt vemod, under det att
blicken skymdes af tårar. Han tog upp ur fickan
en liten skinnpung, som han länge vägde i handen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
