Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flottan Hans Anckarcrantz, skulle där hålla bröllop
för sin dotter och kaptenen vid flottan, Leijonsten.
Majoren bodde i Carlskrona, men hans dotter hade
en längre tid vistats hos hans vän i Stockholm och
därföre skulle bröllopet stå där. Bland brudens
fränder, som anländt till bröllopet, var äfven en
frände till hans moder, kaplanen David
Norrbott-niensis.
Han var sig alldeles lik som för tjugu år sedan
och tycktes i all sin sträfva enkelhet tillhöra dessa
utvalda, hvilka oberörda af tidens härjningar gå
genom lifvet. Hans ögon blickade lika fromt eller,
om man så vill, lika drömmande, och hans läppar
logo sitt milda leende alldeles som fordom. Själfva
kaftanen tycktes icke hafva undergått någon
förändring, utan hängde lika snäf som alltid omkring
honom.
I bagareåldermannens stora sal, där det af
kej-sar Leopold skänkta Kammeckerska vapnet grannt
utsiradt var uppsatt såsom ett minne från den
hederlige gubbens ungdom, då han i kriget mot
tur-karne af kejsaren vann adlig sköld och hjelm, —
i salen stod den numera sjuttioårige kaplanen och
lyssnade till en yngling om aderton år, hvilken
tycktes anförtro honom något, som tungt hvilade på hans
hjärta.
När han slutat, lade kaplanen sin hand på hans
axel och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
