Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dina tankar äro goda och ditt uppsåt är rent,
gosse ... gå med Gudi, och hvad som än må hända,
huru bittert det än skall smärta till en början, så
skall du dock alltid hafva samvetets vittnesbörd, att
du handlat rätt!»
Och ynglingen gick.
Långt bort från bröllopshuset i én liten gård
på söder, omgifven af en trädgård, hvars löfverk
här och där börjat gulna för höstvinden, gick han
in. På förstugutrappan stod en ung flicka, som
skyndade honom till mötes.
Hon var tarfligt klädd, men ovanligt vacker,
ehuru ett svårmod låg utbredt öfver de fina dragen.
»Kom, Christina», sade ynglingen, »jag har
något att säga dig, som jag tror, att du skall gilla.»
Flickan följde honom tyst. Hon vågade icke
fråga. Hon kände redan förut, att hvad som skulle
sägas hade sorg och tårar i följe.
I trädgårdens aflägsnaste vrå stannade de.
Ingen menniska syntes till. De voro alldeles ostörda,
endast ett och annat nedfallet blad prasslade, när
det af vinden fördes fram öfver sandgångame.
»Christina!» sade ynglingen och fattade flickans
darrande hand, »du vet, huru högt jag älskar dig,
men ...»
»Men?» upprepade Christina, då ordet icke ville
fram öfver ynglingens läppar. »Men . ... hvad är
det, Gustaf?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
