Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den unge Carl Gustafs sinne lågade häftigt
harmen öfver beteendet mot fadern, och det
berättas, att när han en gång fick se Oxenstjemas
älsk-lingshund, ett troget och förträffligt djur, som för
sin fulhets skull bar namnet Stygger, så rann
sinnet till på honom, och han skjöt ihjäl hunden.
Högadelns afvoghet och motvilja i förening med
densammas misstroende mot pfalzgrefliga huset visade
sig sedermera äfven uti de svårigheter, som lades i
vägen för Carl Gustaf att vinna anställning i rikets
tjenst, och det beroende, hvari han till följd af sin
fattigdom måste stå till de regerande herrarne,
beredde honom mången bitter stund. Äfven därute i
kriget bevakades alla hans ord och handlingar på
det noggrannaste, men han uppgaf dock icke sin
afsikt att — som han skref till sin fader — »söka
sin lycka med svärdet», och han ville »söka henne,
förr än han skulle finna henne», — ord, hvilka på
en gång angifva hurtigheten och spänstigheten i hans
skaplynne..
Tydligast visar sig fientligheten mot Carl
Gustaf, då det sedermera blef fråga om hans
upphöjande till arffurste och tronföljare. Samtidigt med
mognandet af Christinas beslut att icke äkta »den
lille tjocke borgmästaren», såsom hon kallade Carl
Gustaf, vaknade hos henne beslutet att upphöja
honom till sin tronföljare. Kort före Carl Gustafs
*f-verresa till Tyskland i juni 1648, då han skulle öf–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
