Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vertaga högsta befälet öfver de svenska härarne
däietädes, hade han ett samtal med drottningen i
närvaro af grefve M. G. de. la Gardie och biskop
Johannes Mathiæ i Strengnäs, för att få ett bestämdt
svar rörande sitt frieri till drottningen, och därvid
yttrade drottningen, att hon ville göra honom till
sin efterträdare på tronen. Underrättelsen härom
väckte ingalunda någon glädje hos pfalzgrefven.
»Jag svarade — berättar han själf — och blef vid
min förra mening om giftermålet. Jag önskade Gud
bevara mig från att lefva den dag, då jag efter
hennes maj:ts död skulle vara i dessa herrars händer;
jag komme aldrig till rätta med dem och ville ej
söla mina händer i deras blod. Det vore mig
kärare under sådana förhållanden att aldrig hafva
något hopp om riket. Drottningen svarade, att hon
ville väl förekomma, att jag ej skulle söla mig i
deras blod; hon hoppades tvärtom att genom mig
förekomma all oreda.»
Enligt detta Carl Gustafs yttrande, jämfördt med
en mängd mera enskilda och förtroliga i bref till
hans fader, synes man kunna med visshet antaga,
att han icke eftersträfvade kronan, och i ljuset af
denna visshet förefalla »dessa herrars» bemödanden
att utestänga honom från kronan ännu mer
anmärkningsvärda. I februari 1649 samlades ständerna till
ep riksdag i Upsala, där de genom en deputation
förnyade sin anhållan, att drottningen ville fatta sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
