Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande yttrande af rikskansleren: »Jag bekänner
det med allvar», sade han, »att om min graf stode
mig på denna timme öppen, och i mitt villkor vore
att lägga mig i grafven eller underskrifva beslutet
om arfföljden, så tage mig fanen, om jag icke hellre
ville lägga mig i grafven än som det underskrifva!»
Vid sidan af detta yttrande, som så tydligt
tillkän-nagifver den gamle mannens motvilja mot Carl
Gustaf, må dock framhållas det klagande utropet från
hans döende läppar, när Christina, efter att hafva
nedlagt sin faders krona och satt den på Carl
Gustafs hufvud, lämnade sitt fädernesland: »Hon är
likväl den store Gustaf Adolfs dotter!» Axel
Oxen-stjerna, liksom flere i rådet, anade, att bakom
drottningens ifriga bemödande att få arfsföljden fastställd
för Carl Gustaf låg en annan plan, den nämligen,
att själf afsäga sig kronan, en plan, som
drottningen i själfva verket hyst allt sedan 1648. Detta
var något, som, mer än allt annat, måste gå Gustaf
Adolfs vän till hjärtat, och väl hade denna sorg sin
goda del i den gensträfvighet, hvarmed han gick
Christinas önskan till mötes med afseende på
arfsföljden.
Den 6 juni 1654 fullbordade Christina sin länge
närda plan att afsäga sig regeringen. Detta skedde
i Upsala, och samma dag på eftermiddagen
kröntes Johan Casimirs son, Carl Gustaf, till Sveriges
konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
