Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu voro förhållandena omvända, och alla de
mäktige herrarne måste i den tillbakasatte
pfalzgref-vens son erkänna sitt öfverhufvud. Dock må det
till deras ära sägas, att förhållandet mellan dem och
Carl Gustaf såsom konung blef det bästa. De voro
stolte och högdragne dessa herrar, men de voro
tillika män af heder och ära. Den stolte grefve Per
Brahe, riksdrotsen, blef Carl Gustafs trogne vän.
Grefve Axel, den gamle rikskansleren, stod vid
graf-vens brädd och fick sålunda kort tid att tjena denne
konung. Men i kärlek till Sveriges land och dess
ära hunno de dock mötas. Den store rikskanslerens
fiender — och sådana egde han många — påminde
konung Carl om den smälek, han och hans fader
lidit samt om hans löfte att däröfver utkräfva hämnd.
Men Carl Gustaf svarade: »Väl kommer jag ihåg,
att slik oförrätt vederfarits pfalzgrefven Carl Gustaf,
och att han lagt den tillbörligt på sinnet, men
sådant är alldeles obekant för Sveriges konung; han
känner ej annorlunda grefve Axel, än som en
väl-förtjent och emot sitt fädernesland välsinnad man!»
Tre månader voro icke gångna efter Christinas
afsägelse af regeringen och bortresa ur landet, så
nedlades den åldrige rikskansleren på sin dödsbädd.
Två dagar före hans död besökte honom Carl
Gustaf, och ett långt samtal egde rum dem emellan.
Hvad som därunder förekom, känner man icke, men
när konungen steg upp för att gå och sade den dö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
