Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen att fördjupa sig så långt söder ut. Han
ville nämligen vara närmare underhandlingarna så
väl med den siebenbürgske fursten, som med
kosackerna, hvilka han hoppades draga på sin sida.
Och det var så godt som under hela tåget söder ut
hans afsikt att så fort som möjligt begifva sig
till-baka till Preussen.
Men med eller utan stämplingar å polackarnes
sida, så tycktes de vinna sitt uppsåt. Ty instängd,
som Carl Gustaf nu var mellan de båda floderna,
vid hvilkas stränder en till antalet många gånger
öfverlägsen fiende låg och lurade på hvarje hans
minsta rörelse, syntes det hardt nära omöjligt för
honom att undkomma. Det kunde till och med vara
förlåtligt, om en och annan polack i hänförelsen
öfver sin farlige fiendes otvifvelaktiga undergång
betraktade denna som en fullkomligt afgjord sak.
Själfve Czarnecki talade om Carl Gustaf och
svenskarne som om en besegrad fiende. Var han icke
själf död och hans här tillintetgjord, så kunde denna
slutpunkt dock icke länge låta vänta på sig. I
London berättades det om konungens död. Det
holländska sändebudet därstädes kom en dag —
berättar unge grefve Nils Brahe, en son till Gustaf
Adolfs fältöfverste, i bref till sin farbroder,
riks-drotsen grefve Per — enkom till P. J. Coyet, som
var Sveriges utomordentliga sändebud i London.
Holländaren ville endast underrätta, »att Carl X var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
