Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en lång räcka. Men icke nog härmed, polackar ne
kunde när som helst öfvergå endera floden och fälla
svenskarne i ryggen. Skulle därför något göras,
med någon som helst utsikt till räddning, så måste
det ske snart. Carl Gustaf insåg det, och han var
för öfrigt, hvad heller som var, icke just den, som
sölade eller onödigtvis drog ut på tiden.
Genast vid sin ankomst till denna flodvinkel
hade konungen börjat broarbeten vid båda floderna.
Nu lät han af bry ta broarbetet midt för Sandomir
och tillika nedrifva den skans, som han där låtit
uppföra. Men bron öfver San hade icke hunnit
långt. Den fientliga elden hade högligen försvårat
arbetet. Nu efter fyra dagar hade man dock hunnit
så långt, att man fått bron färdig till en Ö, som låg
ungefär midt i floden; men då hade ock alla
timmermännen stupat. Arbetet var således blott
half-gjordt, och på andra sidan ön framflöt den andra
flodarmen, både djup och bred. Det var den 25
mars om aftonen, dagen efter sprängningen af
San-domirs slott.
Men konungen måste öfver, huru det nu än
skulle gå till. Hans ställning förvärrades med hvar
minut, och lika farligt var vågspelet af en
öfver-gång midt emot de fientliga eldgapen, äfven om
själfva medlen för öfvergången funnits. Men endast
trenne båtar, dock tämmeligen stora, lågo vid
stranden af ön. Längre ned åt strömmen kunde man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
