Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungen intog en sådan ställning, att hans minsta
ord uppfångades och inberättades till de särskilda
hofven. Kardinal Mazarin kunde på lång tid ej
sofva, sedan den franske ministern i Sverige, som
åtföljde konungen i kriget, inberättat ett allvarsamt
ord af Carl i anledning af Frankrikes obestämda
politik. Det var i början af detta år (1656), då Carl
Gustaf företog sitt tåg till södra Polen.
Men huru mörkt det än var inom den politiska
världen, och huru mycket än motgångarne måste
bidraga att öka modet och själftilliten hos fienderna,
— hos Carl Gustaf och inom den lilla svenska hären
fanns ingen bäfvan för framtiden. Det tecknar denne
konung, liksom alla af hans ätt, att motgången
snarare ökade än minskade hans kraft, hans fasthet,
mod och själsnärvaro. Utan dessa egenskaper hade
han också nu varit alldeles förlorad, då däremot det
ytterliga trångmål, hvari han befann sig, gaf
anledning till en af de märkligaste bragder i Sveriges
krigshistoria.
Genom förlusten af Sandomir var det alldeles
omöjligt att tänka på någon öfvergång af Weichseln.
På dess nordvestra strand stodo också Czarnecki
och Lubomirski med 16,000 polackar och en talrik
bondehär. Det återstod intet annat än att försöka
öfvergå San, på hvars norra strand stod Paul
Sa-pieha med 8,000 lithauer bakom starka
förskans-ningar, som voro uppförda längs efter stranden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
