Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hastigt som tanken störtade de trehundra
kri-garne upp ur båtarne, ilade upp för stranden och
stormade närmaste skans. De lithauer, som befunno
sig här, trodde knappast sina ögon, då de
varse-blefvo de fientliga ansiktena och hörde det svenska
stridsropet. De bragtes genast i oordning. Det
var alldeles klart, att svenskarne fått bron färdig
och nu som bäst tågade upp mot förskansningarna.
En oemotståndlig förskräckelse grep allas sinnen,
man tänkte icke ett ögonblick på att försvara sig.
Alla kastade sina gevär och flydde, det fortaste de
kunde. Ropet, att svenskarne gått öfver floden och
redan befunno sig inom förskansningarna, spred sig
med löpeldens hastighet genom hela den lithauiska
hären, och öfverallt blef verkan densamma. Hela
hären fattades af en förskräckelse, som icke tillät
någon redig tanke. I full förvirring öfvergåfvo alla
både skansarne och lägret och grepo till flykten,
lämnande i sticket sina kanoner, alla förråd, fanorna
och trossen.
Konungen själf befann sig på ön hos fotfolket,
och som vanligt midt i värsta elden. En styckekula
flög därvid fram mellan hans fötter och uppkastade
jorden, så att konungens ansikte och kläder alldeles
öfverstänktes, dock utan att för öfrigt göra någon
skada. Konungen förblef på sin plats, vakande
öfver arbetet med bron, som orubbadt fortgick, och
spanande ut öfver floden, om han skulle se båtarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
