Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var sent på natten, och den sista skrifvelsen
från konung Fredrik hade kommit de danske
un-derhandlarne tillhanda, men de höllo ännu i sig och
begagnade hvarje tillfälle, som lämnades dem, att
för de svenske visa nödvändigheten af att uppgifva
fordringarna på de nämnda två landskapen.
Emellertid kom Clas Tott, som hade vakten om natten,
in i den mindre afdelningen af stugan och kastade
sig på sängen, som stod tätt vid dörren. Den
franske ministern Terlon kom en stund efter och slog
sig ned vid spiseln. Från underhandlingsrummet
kunde man hit höra hvarje ord som yttrades, och
af de fällda yttrandena började det, som det kunde
tyckas, luta till en önskad utgång för danskarne i
afseende på det ifrågavarande.
Medow kom då in i stugan, där Clas Tott och
Terlon befunno sig, och sade till den senare, utan
att märka Totts närvaro, »att danskame hade
beslutat afträda både Trondhjem och Bohus; de skulle
dock dessförinnan låta sakerna drifvas till det
yttersta, stiga upp från bordet och låtsa, som om allt
skulle brytas, och först på gården, sedan de tagit
på sig reskapporna, gifva med sig». Knappt hade
grefve Tott hört detta yttrande, förr än han drog
förhänget något åt sidan och vinkade till sig
Ehren-sten. Denne stod just i begrepp att framkomma
med konungens ultimatum, för att få ett slut på den
långt utdragna underhandlingen, då han hindrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
