Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af grefve Tott, som bad att fä tåla med herr Sten
Bjelke. Denne reste sig genast upp ifrån bordet
och efterkom Tottens önskan samt fick sålunda denna
upplysning, som behöfdes för att stålsätta honom
mot alla danskarnes försök. Dessa började redan
göra min af att resa sig upp och afbryta
underhandlingen, men det bekom Bjelken ingenting; han lät
dem liållas. Ehrensten ansåg sig nu förpliktad att
framföra konungens hemliga befallning att eftergifva
ettdera, men Bjelke lät honom ej få ordet, så att
han, som ej hade någon aning om hvad grefve Tott
hade uppenbarat för Bjelken, började blifva utom
sig. Hans ängslan öfvergick till förtviflan, när man
slutligen å båda sidor reste sig upp från bordet.
»När de nu uppstodo på båda sidor, kan du, min
son», skrifver han själf, »tänka, hvad alteration mig
åkom, som befarade genom min konstling hela
traktatens ruptur.»
De förnäme herrarne brydde sig dock föga om
den arme sekreterarens — han var då ännu ej
adlad — förtviflan, utan begåfvo sig ut ur stugan.
Då ryckte Ehrensten herr Sten Bjelke i jackan, men
det hjelpte icke. Han ville icke alls höra på hvad
sekreteraren kunde hafva att säga. »Jag blef
öf-vermåttan bestört och visste icke hvad råd att taga»,
skrifver han själf i sina anteckningar. Allt antog
också ett utseende, som om saken varit afgjord,
freden undanskjuten och krigets fortsättning gifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
