Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dunkel med sådana namn som Ivar Vidfamnes och
Harald Hildetands, och lefver ännu, ehuru
omedveten och oförstådd, i folksägnen, så väl i Danmark
o
som i vårt land. Riddarne, som sofva i Alleberg
och som visade sig, när Margareta besegrade den
tyske konung Albrekt, de skola komma ännu en
gång, heter det, »när tid är», det vill säga till den
sista stora striden, hvarefter fred och sämja skola
råda mellan brödrafolken på båda sidor om sundet.
Ungefär detsamma berättas om Holger Danske, som
sofver djupt ned i jorden under Kroneborgs slott.
Drottning Margaretas stolta tankar strandade
mot hennes samtids och närmaste efterträdares
oförmåga att uppfatta och genomföra desamma. Ty
de ville, att Sverige och Norge skulle gå upp i
Danmark, hvilket var oförenligt med de båda
folkens, företrädesvis det svenskas, okufliga begär efter
nationelt oberoende, och därför gjordes omöjligt.
Behofvet af en förening visade sig dock genast, så
snart förhållandena tände krigslågan i alla Europas
hörn, och män hafva på olika tider funnits, hvilka,
hvar och en på sitt sätt, sökt verka därför. Den
storartade strid, som afslutar reformationsarbetet i
Europas historia, framdrog med nödvändighet de
stora fördelarne af en närmare anslutning mellan de
nordiska rikena, en anslutning som Carl X Gustaf
ville verkliggöra, på samma gång som han ville
göra Östersjön till ett svenskt inhaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
