Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den 23 oktober. Nu inträdde ett afgörande
ögonblick. Konungen begaf sig själf till
Krone-borg, och dit närmade sig äfven från Köpenhamn
den svenska flottan om 44 skepp, fördelad i fyra
eskadrar under befäl af riksamiralen C. G. Wrangel
samt amiralerna Bjelkenstjema, Sjöhjelm och G.
Wrangel.
Den fientliga flottan, som uppehållits af
vidriga vindar, måste af samma skäl ligga stilla vid
Hammermöllan utanför sundet i sex dagar. Den
anfördes af en gammal bepröfvad sjöhjelte, Jakob van
Wassenaär, herre till Opdam, och under honom af
vice amiralerna Cornelius de Witte och Peter
Floris. Riksamiralen påyrkade, att man skulle begagna
sig af den gynnande vinden och strömmen och
genast anfalla Holländarne där de lågo, men
konungen ville ej vara den anfallande, då ännu intet krig
var förklaradt med Holland. Så gingo dagarne till
den 29 oktober, då vinden sprang om och blef
nordlig. Och genast blef det rörelse på den holländska
flottan, och de stora sköna skeppen började lätta
ankar och utveckla sina segelmassor.
Dagarne förut hade så väl Carl Gustafs
drottning, Hedvig Eleonora, som hans syster,
pfalzgref-vinnan Maria Eufrosyne, kommit till Kroneborg.
Vid konungens sida stodo de nu i ett af
slottsfön-stren och åsågo de framseglande skeppen, bland
hvilka de tre amiralskeppen genom storlek och skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
