Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den det eröfringskrig, hvars slut Carl Gustaf ej fick
upplefva. Danmarks ställning var förtviflad. »Det
kunde med ett slag ruineras!» — sade dess riksråd
till holländska sändebudet. Men just denna
för-tviflan blef källan till Danmarks räddning. Carl
Gustaf erfor det framför Köpenhamn, bakom hvars
usla befästningar, öfver hvilka Dahlberg ville åka
i vagn, den vaknande fosterlandskärleken planterade
räddningens fana, och till hvars undsättning
Hol-ländame utrustade en af de starkaste flottor, som
någonsin utlupit ur Hollands hamnar. På
Krone-borgs slott fick Carl Gustaf göra bekantskap med
den senare.
Kroneborg, som ligger norr ut från Köpenhamn,
midt för Helsingborg på skånska kusten, belägrades
af Carl Gustaf Wrangel och föll genom kapitulation
i hans händer; det var den 6 september 1658.
Tidningen om denna framgång kom till Carl Gustaf
dagen därpå, men samma dag inlopp äfven
underrättelsen om Holländarnes utsändande af sin flotta,
och dagen därpå kommo ytterligare bud, att
Österrikare och Brandenburgare voro i fullt tåg mot
Holstein. Konungen uppgaf dock icke hoppet att
snart bemäktiga sig Köpenhamn, hvars belägring
fortgick med kraft och framgång. Man var blott
femtio steg från fästningsgrafven, då underrättelse
ankom, att holländska flottan, 35 örlogsskepp stark,
lagt sig för ankar strax vid inloppet till sundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
