Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt som gubben talade, desto ifrigare torkade
Märta på den förargliga fläcken, och det var icke
utan, att hon med nöd kunde svälja ner tårarne och
blifva herre öfver sig, något som var alldeles
nödvändigt i husbondens närvaro, tyckte hon.
»Ser hon», fortsatte gubben, »det är nu tre år
sedan jag var på Kolsva, och det vet ingen, när jag
kan komma härnäst, men det skall hon lofva mig,
antingen jag lefver eller dör, att hon håller af
Anders, gudson min, lika mycket som hon håller efter
honom, hör hon det, stoltsjungfru.»
Nu tycktes stolts Märta få makt med sig igen.
»Anders, ja Anders ... ja det skall Gud veta...»
Men mera fick hon ej tid att säga. Gubben
vände sig om och gick ut ur rummet för att stiga
till häst och anträda återfärden.
Hon gjorde dock husbonden sina föreställningar
mot gossens utfart så sent på hösten, och
isynnerhet var det tanken på återfärden, som därvid
oroade henne. Saken var allt för viktig, för att något
kunde beslutas utan hennes hörande. Hon lugnades
dock, när hon fick höra, att Anders skulle få dröja
öfver natten på Kungsör.
Några minuter därefter satt den hundraårige till
häst, och det gick i sakta mak vägen söderut nedåt
Ansta och Lyftinge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
