Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfvensom en betydlig penningsumma. Han erhöll
samma svar: »Konung Ludvig sätter sin ära uti att
Sverige skall återfå alla sina besittningar.»
Kurfursten var envis, men den franske
konungen stod också fast vid sitt uttalade ord och visade
snart äfven i handling, att han uttalat det på fullt
o
allvar. Ar 1679 finner man honom utfärda
förklaringar till kurfursten, som till och med smaka af
befallningar, utgångna från en öfverherre. Så heter
det, »att, om kurfursten icke hade inom loppet af
mars, på de af konung Ludvig föreskrifna vilkor,
slutat fred med Sverige, skulle Frankrike infalla i
kurfurstens länder, först i Cleve och sedan i
Brandenburg». Man kan tänka sig kurfurstens harm. Dock
förstod han konsten att svälja sin vrede och skickade
ännu ett sändebud till Ludvig, för att vinna honom,
och genom honom Pommern. Finge han behålla
detta svenska Pommern, som han eröfrat, ville han
till Ludvig afträda sina besittningar vid Rhen, och
erbjöd sig till och med att rösta på en fransk prins
till kejsare. Men Ludvig upprepade sitt gamla svar.
»Nej!» sade han, »jag har satt min ära i pant, att
Sverige skall återfå alla sina förlorade länder», och
hans minister Louvois tillade med hela tyngden af
en diplomats lugn: »Om kurfursten icke antager
våra vilkor, så skall franska hären inrycka i hans
land och borttaga Minden, Halberstadt och
Magdeburg och slutligen framtåga mot Berlin, och vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
