Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wegen, i hvilket sistnämnda fredsslut Sveriges
sändebud fingo taga del, dock med den befallning af
Ludvig till sin mmister, »att han toge på sig
följderna». Carl XI:s ovilja steg, detta förmynderskap
var olidligt, och när han samma vår föll i en svår
sjukdom, yttrade Johan Gyllenstjema, »att den
hjärt-kramp, hvaraf konungen besvärades, till stor del var
vållad af freden i Celle».
Lifligast framträder dock Ludvigs både
ordhål-lighet och hånande öfvermod i underhandlingarna
med Brandenburg, hvilken makt nu, jämte Danmark,
var den enda, som återstod af Sveriges fiender. Re-
-dan när man började inse, att freden skulle slutas
mellan Frankrike och Holland, sökte den
branden-burgske kurfursten, Fredrik Wilhelm, grundläggaren
af den preussiska monarkien, som i historien
vanligen kallas »den store kurfursten», begagna sig af
de till följd däraf förändrade förhållandena och göra
sig dem till godo. Framför allt ville han komma
i besittning af det svenska Pommern, och han
öppnade på våren 1678 i största hemlighet
underhandlingar med Ludvig, erbjudande enskildt freds- och
bundsförvantskap, om Ludvig ville gå hans önskan
i afseende på Pommern till mötes. Ludvig svarade
nej och bekantgjorde till och med den hemliga
underhandlingen för kurfurstens bundsförvanter; men
Fredrik Wilhelm afstod icke från sitt försök, utan
erbjöd på sommaren nya, ännu fördelaktigare vilkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
